Pengars betydelse för trivseln

I Dagens Industri idag, debattartikel "Lantbruksbarometer visar på ostadigt" kan vi läsa intressanta siffror om att svenska bönder är positiva och trivs i yrket men lönsamheten går dåligt. I Dalarna t.ex. är trivseln stor. 100 procent ligger på "trivs ganska bra" och "trivs mycket bra" på jobbet. Detta trots att 40 procent av dalabönderna säger att de bara klarar att täcka löpande utgifter men inte lön och investeringar.

Intressant läsning i den bemärkelse att jag som företagsledare förknippar trivsel med företagets ekonomiska framgångar. Går företaget bra, trivs jag, och mina anställda bra på jobbet.

Udda mat, inte i Matlandetambassadörens anda!

Idag kan vi i SvD läsa en artikel om amerikanska matprogrammet Bizarre food som i ett avsnitt tar upp svensk mat. Däribland surströmming. Inte föga förvånande rynkar Andrew Zimmern, tv-profil i programmet på näsan åt rätten och förkunnar "att det är en av de vidrigaste rätter han någonsin har ätit."

Visst har vi kanske något udda maträtter i Sverige som inte alltid faller oss själva i smaken. Även om renskav i tunnbröd uppskattas av Andrew och blev av denne omnämnd som "svensk burrito".

Sverige som Matland via surströmming är knappast troligt även om färsk mjölk är gott till, men med primärproduktionen nära restaurangen blir det lättare att vara "Matlandetambassadörens anda".

Apropå alla som anstränger sig för att vara lokala och nära

Det behöver inte vi på Wapnö för vi är Här.....

Nära var vi den 1 april 1998 då vi kom ut med 800 liter mjölk till Halmstads butiker. Det var några som trodde på oss och den butikspersonalen uppskattar jag än idag. Ja tänk så fel vissa ansåg det var men så rätt det blev.
Så det är 12 år idag sedan den första Härproducerade mjölken från Wapnö nådde konsumenterna.

Lägg ned organisationen för 17000 djurbönder i Sverige

I ATL:s artikel: Ramel ny ordförande för djurbönderna (25 mars 2010) kan vi bland annat läsa om organisationens namnbyte och att den nya verksamhetens riktning är krediter och omvärldsbevakning.

Tänk att Sveriges Djurbönder har fått en nygammal organisation som skall få de oeniga bönderna att gå i samma riktning. Gamla Swedish Meats ska uppnå detta genom krediter och omvärldsbevakning.
Tar man inte jobben från LRF och banker?

Jag är enig med de oeniga, lägg ned!

Härliga rätt[igheter]!

Läste artikeln "Nyttiga rätter en rättighet för barn" i Hallandsposten i förrgår (9 mars).
Det är härligt att se att Allebarnsrätten jobbar för att barn ska ha bra mat att äta.

Allebarnsrätten...Den måste ju härstamma från Wapnö AlleMansRätter!

Skräms min personal av "vargen"?

Nej, nu är det inte vargen det gäller utan den yttre press som myndighetspersoner, och jag som företagsledare skapar för mina anställda. Jag började fundera efter att jag läst en debattartikel i Land Lantbruk (nr 10, 5 mars) om tillsynsmyndighetens arbetssätt med två personer vid varje tillsyn.

Hit till Wapnö är de alltid välkomna, men det jag funderar på är vad jag utsätter mina ansvariga för när de ensamma skall gå runt med flera myndighetspersoner. Personer som helt plötsligt vid oanmält besök står på gården och väntar.

Vid en inspektion i vår restaurangverksamhet kom en person från Socialförvaltningen, en från Skatteverket och en från Miljö- och hälsoskyddskontoret. Dessa tre personer fick min köksmästare ensam ta emot mitt i lunchrusningen.

En morgon klockan åtta stod en stadsinspektör och en länsveterinär utanför dörren. Dessa två fick vår mejerist ta hand om även om det dagliga arbetet stressade honom för mjölken skulle ut.

Och hur många gånger har inte ladugårdsförmannen tagit emot två personer för tillsynsbesök? Ja, inte minst kan tillsynspersonernas titlar förskräcka. Dessutom ska mina anställda stå ansvariga inför mig och företaget att inget skall vara fel.

Är anledningen till att tillsynsmyndigheten är flera vid besöket för att säkerhetsställa bevis eller ge dem trygghet bör jag rimligen ge min personal samma rättighet.

Hur hanterar man detta?

Stolt Matlandetambassadör för Halland

I förra veckan träffade jag jordbruksminister Eskil Erlandsson där jag vid en ceremoni i Rosenbad blev officiellt utnämnd till Hallands Matlandetambassadör.

I linje med Wapnös egen turism- och restaurangverksamhet med bra naturlig mat är det härligt att vara med och utveckla Sverige som matland!

Angående köttklisterdebatten

På diverse forum kan vi följa debatten om för och emot köttklister.
Klistret används till att klistra ihop mindre köttbitar till en större bit.

På Wapnö får gästerna naturliga köttbitar.
Finns det någon konsument som vill ha ihopklistrade köttbitar? Inte jag.

David mot Goliat, eller är det myggorna som har det svårast?

I Dagens Industri 16/2 kan vi läsa, i reportaget ”Mjölkkriget”, om hur en av de stora mejerijättarna slåss med en annan mejerijätte, för att ta marknadsandelar, och hur man försöker utmanövrera konkurrensen.

Pga. leveransbonussystemet stängs många mindre mejeriföretag ute då de inte kan hålla ett tillräckligt stort sortiment. Leveransbonusen innebär att ju mer en handlare köper av de större mejerierna desto större rabatt får han.

I reportaget kan vi läsa att den största mejeriföreningen är 20 gånger större än de medelstora, som är 30 gånger större än de mindre. Och enligt artikeln har de medelstora det svårt. Men hur tufft har inte vi, och alla mindre mejerier?
Men vi har kraft! Och inte minst från konsumenten som gillar oss.

Katastrof att vi diskuterar hur vi ska äta gammal mat!

På radion idag, tror det var på P4 eller radio Rix, fick vi höra hur vi ska lära oss att handskas med, och äta, gammal mat.

Det är katastrof. Vi behöver komma närmre producenten. Jag vill ha ursprungssmaken i den äkta råvaran som inte blivit smakförändrad på grund av konserveringsmedel eller liknande.
Mat är viktigt för oss på Wapnö. Därför tycker vi mycket och ofta om mat. Och då menar jag inte gammal mat som till exempel den mögliga ostmackan som ligger på sophögen, utan gammal utifrån inköp, konserveringsmedel och avstånd till producent. Som konsument köper vi redan gammal mat i butik och ställer den längst in i kylskåpet för att den äldre maten, som redan står i kylen, ska ätas upp först.